Kulturstipendium till dansare från Kullön

Vaxholms stads kulturstipendium på 25 000 kronor delades ut under kulturnatten och går i år till dansaren Ingmar Tedborn 18 år från Kullön. Ingmar går på kungliga svenska balettskolan och praktiserar under hösten i baletten på Nürnbergs stadsteater.

– Att få uppskattning genom stipendiet ger extra motivation till att fortsätta dansa, säger Ingmar. Pengarna ger också mer frihet att kunna lägga mer tid och energi på det jag brinner för.

Det var Ingmars mamma som fick tips om kungliga svenska balettskolan inne i Stockholm. Hon anmälde Ingmar och övertalade honom att testa.

– Jag var nio år och höll på med gymnastik hemma i Vaxholm, berättar Ingmar. Trots allt gick jag på audition och det var där jag upptäckte att dans var jätteroligt! Det var ju väldigt mycket lekfullhet i den åldern. Jag fick utlopp både för rörelse och kreativitet och hittade snabbt kompisar.

Efter att Ingmar kom in på skolan i årskurs 4 har han fortsatt och behövt göra nya ansökningsprov både till årskurs 7 och senare också till gymnasiet där han går nu.

– Det är en speciell skola där man blir bedömd kring sina prestationer, vilket kan vara väldigt utlämnande, säger han. Det gäller att kunna hitta det roliga i dansen, inte ta det för seriöst och inte ta feedback för personligt.

Han tycker att det är viktigt att föräldrarna inte lägger för mycket press på eleverna. Då kan barnen lätt känna sig otillräckliga och må dåligt. Det har han sett flera exempel på.

– Men mina föräldrar har inte lagt någon press på mig alls. De vet ingenting om dans, säger han och skrattar.

Att förmedla en känsla

Ingmar dansar det som kallas modern samtida dans, eller contemporary på engelska, till skillnad från klassisk balett.

– Klassisk balett handlar mer om form och regler medan modernt handlar mer om att förmedla en känsla. Jag har nog alltid tyckt att det är lite roligare. I min klass har vi väldigt roligt, till exempel under lektioner i improvisation. Ibland är alla i gruppen väldigt närvarande, det är en häftig känsla. Modern dans har också större utrymme för äldre kroppar vilket kan förlänga yrkeslivet som dansare.

Men dans är inte den enda uttrycksformen Ingmar ägnar sig åt. Han målar också och var till exempel med på unga vårsalongen på Lilievalchs senast. Han tycker att de båda uttrycken, kompletterar och inspirerar varandra.

– Koreografin och dansen inspirerar mig helt klart till måleriet. Jag är intresserad av människokroppen. Mina egna koreografier är ofta ganska krävande och jag gillar själv att vara en väldigt fysisk dansare. Det kan gärna vara jobbigt och inte för bekvämt.

Äventyr i Nürnberg

När vi träffar Ingmar är det bara några dagar kvar tills han flyttar han till Tyskland för ett halvårs praktik vid danskompaniet på Nürnbergs statsteater.

– Det känns stort att åka på praktik och samtidigt flytta hemifrån till ett främmande land. Men jag kommer att bo med en klasskompis som också ska praktisera så det känns ganska tryggt ändå. Framför allt ska det bli spännande att dansa för koreografen Goyo Montero.

Ingmar tänker sig en framtid som koreograf i en internationell bransch med arbetsplatser över hela världen. Drömmen är att en dag ha ett eget danskompani.